Vet inte hur många timmar, dagar och numera år jag har lagt för att fånga ”dendär” bilden på en fiskande skräntärna. Än har jag inte lyckats och bilden finns fortfarande bara i mitt huvud.
I fjol försökte jag från land, i år har jag använt mig av en kanot, väntat och väntat, tagit hundratals, ja tusentals bilder. Men bilden i skallen finns bara just där.
Visst har jag fått många bra bilder i alla möjliga vinklar och ljus men den där tärnan är riktigt svårfångad. Ofta blir det långa håll och försöker man med en extender monterad på 500 telet blir autofokusen så långsam
att den bäst passar för en betande ko. Nej, här är det blixtsnabba fokuseringar och bildhastigheter som krävs och man är oftast ändå tvåa på bollen.
I väntan på ”dendär” bilden presenterar jag dessa bilder.
Första bilden på skräntärnan har den precis slagit en fisk och lyfter snett bort ifrån mig med fisken, tror det är en abborre. Har tonat ner färgerna något i Lightroom, har underexponerat bilden i två steg vid fototillfället.
Att underexponera vita motiv är riktigt tacksamt, man vinner några steg i tid, detta är nödvändigt när det behövs snabba skott. För att dessutom få tärnan i fokus behövs större skärpedjup, i detta fallet är bländaren f/5,6
vilket är något i underkant, minst f/6,3 hade varit önskvärt.
Canon EOS 5D mark IV Canon 500mm 1/1600 f/5,6 ISO 800 -2 bländarsteg
På den andra bilden slår skräntärnan en fisk i direkt kvällsmotljus, en perfekt chans på en bra bild. Kameran hänger inte alls med i svängarna här, vägrar ställa fokus trots att inställningen på kameran känns perfekt.
En hel bildserie på nedslaget fick hamna på papperskorgens botten. Först när tärnan lämnar vattnet hittar kamerans fokus fågeln. Denna gång har tärnan missat sitt byte och saknar fisk i näbben.
Det ska sägas att fokusinställningen på samtliga bilder är ”snabb fokus på föremål som dyker upp” vilket är Case tre i en Canon. Använder mig dessutom oftast av en centrerad autofokuspunkt i sökaren.
1/8000 sek f/7.1 ISO 800 -3 bländarsteg
Den tredje och sista bilden visar skräntärnans typiska skakning för att torka sig. Den görs i luften oftast 10-20 sekunder efter ett dyk. Ser ungefär ut som när en hund skakar sig torr. Den här bilden är verkligen inte optimal.
Hade varit betydligt roligare om fågeln hade kommit mot dig och gärna något närmare. Bilden visar dock vilka möjligheter det finns i motljusbilder, speciellt när bakgrunden är mörk. Mot en ljus kvällshimmel blir
bilden inte alls lika spektakulär.
1/1000 sek f/7.1 ISO 800 -3 bländarsteg
Den fjärde bilden är en fisktärna som precis tar en fisk. Den här bilden gillar jag bäst av alla tärnbilder jag hittills har tagit.
1/2000 f/5.6 ISO 1250 -1 bländarsteg