Härom morgonen när jag tittade ut genom fönstret möttes jag av en vacker syn.
En ung råbock betade i ett hav av mandelblom och persnycklar.
När jag öppnade altandörren för att fotografera la den såklart märke till mig.
Troligtvis inte genom sin syn, dom ser riktigt dåligt men deras trattar till öron fångar upp minsta knäpp.
Kanske borde smörja altandörren…
Fast den verkade inte bry sig nämnvärt om min närvaro, det är något helt annat som oroar.
Ungbocken hade nämligen följe av ytterligare en bock, en äldre, som såklart var den som dominerade.
Det man kan fundera över är varför ungbocken har fällt vinterpälsen och ståtar med fin sommarpäls medan hornen fortfarande är bastbeklädda!
Den äldre bocken har fortfarande vinterpälsen kvar men fejade sina horn för ett bra tag sen. Lite märklig och för mig omvänd ordning faktiskt.
Nu ska det sägas att bägge dessa bockar lever i periferin av dom tre huvudreviren där “storbockarna” dominerar, bägge är vaksamma och undviker att hamna fel.
Det gäller att hålla distansen även i djurvärlden….