Norra basen är namnet på en liten asfalterad väg som sträcker sig mellan Nabbelund och vidare ner till Grankullavägen.
Vägsnutten är fem km lång och kantas av intressant natur och med vägkanter som är speciellt artrika, i den södra delen av vägen kantas i juli vägen av den sällsynta orkidén purpurknipprot.
Mig veterligen växer den här på norra delen av ön bara på tre lokaler, varav denna lokal är en av dom.
Även orkidén skogsknipprot växer på lokalen.
Vägkanten är blomrik vilket drar till sig mängder av fjärilar och andra insekter, här är under säsongen ett myller av liv.
Är man intresserad av att fotografera fjärilar och insekter så är denna lokal en av dom allra bästa. Själv besöker jag lokalen ofta  i jakt på bra fjärilsbilder.
När jag häromdagen anlände såg jag till min bedrövelse att bägge vägkanterna var kortsnaggade!
Blommor och fjärilar var borta, alla orkidéer hade fått stryka på foten, det är så sorgligt, hur är detta möjligt?
Det håller inte att skylla på okunskap, eller klyschan, “vi visste inte”. Vi har under många år överösts av varnande rubriker hur illa ställt det är med att världens insekter försvinner.
Ändå får den här typen av naturförstörelse fortgå, så onödigt!
Ansvarig säger att man fått klartecken av naturspecialister att det är ok att klippa!
Då är ju frågan, har dessa specialister varit på plats!
Har man gjort ett besök på plats? Det har man såklart inte gjort, min gissning är att man har suttit bakom ett skrivbord någonstans i Sverige och nickat till godkännande, så dåligt!
Någon tyckte att man ska klippa för att minimera viltolyckor. Utmed denna lilla väg är trafiken minimal och har man incidenter med rådjur här, ja då kör man för fort.
Normalt kör bilarna väldigt sakta här, dom vackra vägkanterna ska upplevas och cyklisterna är stundtals många.
Nu med kala vägkanter inbjuder det till att öka farten då vägen är helt spikrak.
Idag stod jag en stund just där cykelbanan korsar Norra basenvägen, dom bilar som passerade där hade en märkbart högre fart än före slåttern. Det var många familjer med barn
som passerade över vägen bara den stund jag var på plats.
Målet är att få upp skyltar “Artrik vägkant”, anpassa slåttern till naturen samt 30 km skyltar, kanske även farthinder.
Hur svårt kan det vara att få till detta, ni som ansvarar, skärp er!!

Bilderna visar hur vackert det kan vara utmed denna väg, en av bilderna är på den kortsnaggade vägkanten.
Vill vi ha en död och steril vägkant eller en levande väg, valet kan väl inte vara så svårt!